Hela gårdagen spenderades på ett 1-års kalas i en mindre finsk stad*. Jag hade det ganska trevligt för en gångs skull. Jag önskar att jag kunde säga att det var själva kalasets förtjänst, men så var inte fallet.

Det behövdes inte många klunkar champagne innan jag märkte att min motorik försämrades markant, mina kinder blossade upp i en röd ton och att jag insåg att jag fastnade med blicken i parkettgolvet upprepade gånger. Längre än så kom jag visserligen aldrig. Jag var vuxen nog att avsluta det jag precis lyckades påbörja. Tur var väl det, jag var i själva verket den enda som kom någon vart på ett glas champagne under gårdagens eftermiddag.


* Håla.