Familjen har dragit ut på vishan och jag sitter ensam kvar i stan. Ett tag övervägde jag att köpa öl och köra på en msn-fylla i min ensamhet. Det blir så när man blir gammal och knagglig, man orkar inte gå ut. När jag var ung och dum kunde jag utan några som helst problem köra på en krogrunda helt själv. All denna energi (märk väl: detta var för knappt två år sedan) är så gott som bortblåst.

Såg dock framför mig hur mitt gamla knaggliga jag under småtimmarna skulle börja yla till I just don't know what to do with myself med en burköl i ena handen och en hårborste som mikrofon i den andra.

Även denna fredag får gå i nykterhetens (och ensamhetens) tecken.

Mitt under heliga hockey-VM:

"Jessica, kan du läsa den här Pokémon-tidningen för mig?"

Ånej, inte NU! "-Kan vi inte göra det sen?"

"Nej."

Men för i helvete. "-Vi läste ju den igår, kan vi inte göra något annat istället?"  Kolla på hockey, exempelvis?

"Men jag har redan glömt bort vad som hände, läs den nu!"

"-Kan du inte läsa den själv? Du kan ju läsa." Ungjävel.

"Jamen jag vill att DU ska läsa den, den är så spännande, läs den NU!"


Nej, inte NU!. "-Läs den själv istället, det är nyttigt för dig att läsa."

"Om inte du läser den tänker jag säga till mamma och pappa att du behandlar mig dåligt."

(Kort paus)

Fan ta dig. -"Pikachu blåste hål i väggen och de kravlade sig ut på berget..."