Batteriet till min iPod var slut idag. Jag blivit mer eller mindre beroende av att lyssna på musik när jag färdas genom stan. Åka tunnelbana utan musik är lika jobbigt som att åka skridskor utan skridskor på fötterna. Ni fattar, det är jobbigt.Som tur är finns det andra alternativ dagens moderniteter. Efter att rotat runt i rum efter rum fann jag den. Min gamla MiniDisc. Jag fann den i en plastpåse med fulladdat batteri, helt orörd från en svunnen tid.Min tunnelbaneresa blev en nostalgitripp. Md-skivorna jag satt och lyssnade på har inte blivit uppdaterade på flera år. Jag satt och lyssnade på låtar som jag glömt bort ens existerade. Gamla minnen väcktes till liv. Tog fram den ur fickan för att höja volymen. De var då jag insåg att människorna runt omkring mig kastade underliga blickar på mig och min nygamla kompis. Vad människorna bara inte visste, var att jag visste precis vad de tänkte. Kvinnan mitt emot mig rynkade på näsan även hon. Kort därefter drog hon fram en bärbar Cd-spelare ur sin väska och höjde volymen. Ingen reagerade.Tidigare under dagen såg jag en tjej med en kassettbandspelare i skolan. Ingen reagerade.Jag vet inte vad det är. Av någon anledning är MiniDiscen nästan antik. Det är pinsamt att visa sig offentligt med en MiniDisc i handen.Jag har tänkt på det här länge. Jag har nämligen själv reagerat som människorna runt omkring mig gjorde idag. Bärbara Cd-spelare och kassettbandspelare är hur rätt som helst idag. Inte MiniDiscen. Det var en fluga som förvann ut i tomma intet. Imorgon ska jag ladda min iPod och stoppa tillbaka MiniDiscen där den hör hemma: i en plastpåse under syrrans säng. De nostalgiska låtarna ska jag föra över till iPoden och låta alla minnen komma tillbaka. Igen, igen och igen.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag bloggar inte längre, ser ni väl? Jag har slutat upp med det. Likförbannat fortsätter ni att besöka min blogg dag in och dag ut.Jag bloggar inte längre, ser ni väl?...

Nu tänker inte jag lätta på hjärtat längre. Inte på ett tag ialla fall. Jag är trött på det här, jag är trött på mig själv....

För några timmar sedan lämnade jag tonårslivet bakom mig. Jag kanske borde börja act my age. Å andra sidan... palla. Istället lyssnar vi på en låt. ...

Lite fil. Lite dator. Lite kaffe. Lite prat. Lite funderingar. Lite längtan. Lite makaronilåda. Lite musik. Min dag....

Återigen har jag haft för mycket fritid.