Det var ju JAG som skulle stå leende vid hans sida.Nu är det ingen idé att fantisera längre när jag vet att hon finns.Ful är hon. Ungen likaså, som till synes inte är brås på sin far.HAH!

Huvudvärk idag.Ingen lust att plugga. Måste. Tenta på fredag.Sitter och dagdrömmer om framtiden.Är trött på folk som ger upp. Världen är redan full av loosers som ger upp. Minsta lilla motgång och de släpper allt. Bara sådär.Delvis är jag en looser som ger upp. Men jag har bestämt mig. Jag tänker inte ge upp. Jag tänker gå hela vägen.

Om föregående blogginlägg:Ibland förundras jag över hur djup jag kan vara.Ballt.

Batteriet till min iPod var slut idag. Jag blivit mer eller mindre beroende av att lyssna på musik när jag färdas genom stan. Åka tunnelbana utan musik är lika jobbigt som att åka skridskor utan skridskor på fötterna. Ni fattar, det är jobbigt.Som tur är finns det andra alternativ dagens moderniteter. Efter att rotat runt i rum efter rum fann jag den. Min gamla MiniDisc. Jag fann den i en plastpåse med fulladdat batteri, helt orörd från en svunnen tid.Min tunnelbaneresa blev en nostalgitripp. Md-skivorna jag satt och lyssnade på har inte blivit uppdaterade på flera år. Jag satt och lyssnade på låtar som jag glömt bort ens existerade. Gamla minnen väcktes till liv. Tog fram den ur fickan för att höja volymen. De var då jag insåg att människorna runt omkring mig kastade underliga blickar på mig och min nygamla kompis. Vad människorna bara inte visste, var att jag visste precis vad de tänkte. Kvinnan mitt emot mig rynkade på näsan även hon. Kort därefter drog hon fram en bärbar Cd-spelare ur sin väska och höjde volymen. Ingen reagerade.Tidigare under dagen såg jag en tjej med en kassettbandspelare i skolan. Ingen reagerade.Jag vet inte vad det är. Av någon anledning är MiniDiscen nästan antik. Det är pinsamt att visa sig offentligt med en MiniDisc i handen.Jag har tänkt på det här länge. Jag har nämligen själv reagerat som människorna runt omkring mig gjorde idag. Bärbara Cd-spelare och kassettbandspelare är hur rätt som helst idag. Inte MiniDiscen. Det var en fluga som förvann ut i tomma intet. Imorgon ska jag ladda min iPod och stoppa tillbaka MiniDiscen där den hör hemma: i en plastpåse under syrrans säng. De nostalgiska låtarna ska jag föra över till iPoden och låta alla minnen komma tillbaka. Igen, igen och igen.