För en tid sedan gjorde jag bort mig i finsk direktsänd radio. Det var en av de mest korkade grejer jag ställt upp på att göra i hela mitt liv. Det insåg inte förrän jag i onyktert tillstånd stod där i direktsändning och skulle prata om Moderaterna. På finska. Lovade mig själv att aldrig mer göra något liknande i hela mitt liv. Det gjorde jag inte heller då jag fick en förfrågan om att bli Sisuradios egna Klubi-gäst. Mitt löfte lyckades jag hålla tills jag fick ett telefonsamtal för en timme sedan.Jag har av någon outgrundlig anledning tackat ja till att bli intervjuad av finska Uutiset i SVT som den MUF:are jag är. Den här gången ska jag inte bara höras, utan även synas i bild. Fan.

Det här är första bilden som dyker upp på Google om man söker på mitt för- och efternamn. Snacka om vilket bländande American smile och SuperXXL megalong lashes. Sådär ser inte jag ut, jag lovar....Jag kan inte sova. Salsakungen som bekant bor i rummet brevid har satt igång igen. Jag som gick och la mig i tid för en gångs skull. Jag hann blunda i 2 sekunder då latinosvinget var ett faktum. Ge mig öronproppar.

Idag köpte jag toalettpapper, pastasås, sockerbitar, knäckebröd och färdigskivad ost. Till mig själv.Hur vuxet är inte det?

Jag sa ju att jag var dömd att misslyckas på högskoleprovet. Nu har jag det bekräftat på papper. Jag är dum i huvudet. Högskoleprovet var som sagt ingenting jag hade tänkt satsa på. Jag överdriver inte om jag säger att jag gissade på minst 95 procent av frågorna. Det märks även på resultatet. Host.Jag fick 36 rätt av 122 möjliga och det betyder att min poäng ligger runt 0,1 av det totala 2,0. Inget man vill skryta med direkt. Som tur är kan jag alltid trösta mig med att Kronprinsessans alldeles egna darling, Daniel Westling fick 0,0 när han gjorde provet en gång i tiden.Och jag ser ett svagt ljus i slutet av tunneln.

För någon månad sedan fick jag för mig att anmäla mig till högskoleprovet. "Kan ju vara bra att göra" tänkte jag och gav pappa en räkning på 350 kronor. Såhär drygt 8 timmar innan provet dyker endast ett ord upp i mitt huvud. Ångest. På nätet kan man ladda hem tidigare prov och självklart gjorde jag det. Gav mig på, enligt mig den roligaste av provets flera delar, nämligen ord-delen. Den går ut på att man får ett svårt svenskt ord som man ska hitta en synonym till av fem olika svarsalternativ. "Hur svårt kan det vara på en skala?" Av 40 frågor fick jag (trumvirvel) 7 rätt. -Svårt.Högskoleprovet. Jag är dömd att misslyckas.

Idag fick jag tillbaka min allra första hemtenta. Jag blev godkänd! Enligt läraren hade man behövt anstränga sig för att inte bli det. Men iallafall, jag blev godkänd!Jag firade med en blåbärsbakelse i min ensamhet. Imorgon ska jag äta en till och fira att det är fredag!

Jag är dödssugen på salt. Chips. Feta pommes frites. Salta godisdöskallar. Jordnötter. Salt. Tyvärr har jag ett litet problem. Jag har inget salt att stoppa i munnen. Absolut ingenting. Det enda jag har är frukt (på riktigt.) Känns inte alltför lockande.Jag har salt ute i köket. Ren jävla salt. Ett tag funderade jag på om jag borde gå ut till köket och hälla i mig salt. Men det känns lite väl hej-jag-höjer-mitt-säkerligen-redan-super-höga-kolestrol-värde-till-max.Får nöja mig med söta vindruvor och persikor. Det funkar ju precis lika bra. ..saltsaltsalt!

Idag blev jag mer eller mindre tvingad att följa med pappa till Ekesiöö bygghandel. Bara namnet säger ju hur kul det var. Ända sedan barnsben har jag ogillat Ekesiöö. Men, kanske hade det blivit bättre? Jag kanske rentutav kunde hitta något roligt där inne. Det var ju faktiskt länge sedan jag var där sist. Jo tjena.Massa gubbar. Överallt. Gubbar, gubbar, gubbar. Inte en kvinna i butiken så långt ögat kunde nå. Förutom jag. Inte konstigt att alla gubbar började glo. Jag kände mig något felplacerad bland alla spikar och skruvar. Pappa däremot, han trivdes alldeles utmärkt.Vem bryr sig om förlängningssladdar?Tur att vi inte var där länge.