Var påväg till affären för en stund sedan då en förbicyklande man saktade ner sin cykel och började överösa mig med komplimanger: "You are beauuutiful, wooooow... amaaazing... so beauuutiful!"


Istället att tacka för de något överdrivna komplimangerna reagerade jag genom att skratta den stackars mannen rakt upp i ansiktet. Detta störde uppenbarligen inte honom, han fortsatte nämligen förklara sin nyfunna kärlek till mig: "Wooow, looovely! I looove youuu!" Han avslutade det hela med en slängkyss och trampade sedan sakta iväg på sin cykel. Kvar stod jag och skrattade fram Thahahahank youhuhuhu...

Idag fick jag besök av ingen mindre än min käre far. Besöket var kort men intensivt och gick egentligen bara ut på att jag skulle få dumpa av en massa kläder och prylar som jag inte behöver här.

I samma skeende som jag (okej, pappa) ställde in mina väskor i bakluckan på bilen och körde iväg, kände jag plötsligt hur en del av mig också for iväg.

Nu är det inte många veckor kvar.

Vid lunchtid lyckades jag med en ofrivillig repris av torsdagens händelser. Denna gång var skumpan utbytt mot ett halvt glas rödvin.

Jag greppade tag i glaset, förde det mot min mun och hörde samtidigt en röst i mitt huvud säga "Here we go again..."

Hela gårdagen spenderades på ett 1-års kalas i en mindre finsk stad*. Jag hade det ganska trevligt för en gångs skull. Jag önskar att jag kunde säga att det var själva kalasets förtjänst, men så var inte fallet.

Det behövdes inte många klunkar champagne innan jag märkte att min motorik försämrades markant, mina kinder blossade upp i en röd ton och att jag insåg att jag fastnade med blicken i parkettgolvet upprepade gånger. Längre än så kom jag visserligen aldrig. Jag var vuxen nog att avsluta det jag precis lyckades påbörja. Tur var väl det, jag var i själva verket den enda som kom någon vart på ett glas champagne under gårdagens eftermiddag.


* Håla.

Påväg in till stan imorse fick busschaffisen för sig att tvärnita mitt på motorvägen. Passagerare flög till höger och vänster och i mitten av bussen satt jag hoppades på mera kaos, vilket jag (tyvärr) inte fick.

Väl inne i stan uträttade jag ett par ärenden och passade samtidigt på att handla kläder på H&M:s barnavdelning. Inte till barnen om ni trodde det, utan till mig själv. Billigt och hur bra som helst.

En stund senare sprang jag (nästan) in i ingen mindre än Simo Santapukki, som är en av nationalhjältarna i det finska bandet Apulanta, för er som inte är insatta i finsk musik.

Kort därefter knatade jag in i en matbutik och handlade lunch i form av ett dubbelpack med kakor. Jag blev mätt och belåten på endast ett av dessa och nu sitter jag här, framför datorn. Som vanligt.

Namn: Jessica
Datum: 2007-05-15
Ålder: 19
Vuxenpoäng: 7.7
Uppskattad ålder: 15

"Hörru! Det är dags att växa upp någon gång. Kanske dags att flytta ihop med pojkvännen eller skaffa bil? Försök iallafall att ge ett litet vuxnare intryck."

Kolla din uppskattade ålder på: http://www.vuxenpoang.com/

Hela förmiddagen har gått åt till att sitta framför datorn och smygdigga musik. Musik som jag rent utåt påstår suger, men som jag innerst inne diggar på ett eller annat sätt. Smygdiggar.

Nobody will ever know, förutom jag.

Jag gillar den tanken.

Ni som inte befann er i Helsingfors city igår och natten till idag gick verkligen miste om något. Jag var en av de där 25 000 personer som befann sig i "Helsingfors vardagsrum" - senatstorget under Eurovision Song Contest. Liksom alla andra, stod även jag och jublade/skrek/sjöng för president och fosterland. Jag hade verkligen skitkul för första gången på två månader. Idag har jag nämligen varit i Finland i två månader. Nu är det bara en månad kvar, sen kommer jag hem. Hem till ett mer än någonsin uppskattat Stockholm.

Idag är jag hes, trött men lycklig.

Jättelycklig.