Himlen är blå och molnfri, solen skiner och sommaren är här. Men, idag tänker jag bojkotta solen, och alla andra dagar framöver. Dagen till ära bär jag långärmat. Jag tänker bära solglasögon och endast vistas i skuggan. Jag tänker förbli blek för all framtid. Blek is good.

Jag vaknade tidigt, duschade, klädde på mig, åt en stadig frukost och smörjde sedan in ansikte och armar med ett solstick. Ett solstick som visade sig vara ett solstick för läppar.

Jag kan omöjligt ha vaknat på rätt sida idag.

År 1988 hade den glada ungen på bilden levt i exakt ett år. Om exakt en månad har den glada ungen levt i tjugo år. Tonåren blir ett minne blott och den glada ungen ger sig in i ett nytt kapitel.

Tiden går fort när man har roligt.

Jag känner mig så dum, så dum över att jag envisades med att sitta med bara halva kroppen vänd mot solen idag. Vi vet ju sedan tidigare att somliga straffar Gud med detsamma: halva min kropp är bränd och halva är fortfarande ostekt. Linjen är mellan överstekt och ostekt är tydlig och jag ser ut som en jävla polkagris.

Jag hatar solen men jag hatar framför allt mitt envisa jag.

Juni juni juni. Juni är månaden då jag kommer hem. Hem hem hem. Nu är vi äntligen inne i juni-månad och det betyder att jag snart kommer hem.

Hem hem hem!

Jag vet inte var jag ska börja, jag vet inte hur jag ska börja. Efter hela tre månader, en vecka och tre dagar kommer jag hem, hem, hem! Flyget är bokat och allt är klart för hemfärd. Den 20:e juni klockan 21.45 landar jag på svensk mark.

Känslan är obeskrivlig.

VARFÖR SKA JAG ALLTID GÅ MISTE OM ALLT SPÄNNANDE?

Köpdjävulen fick mig att göra slut på alla mina tillgångar under förmiddagen. Som tur är får jag påfyllning i pengaväg på fredag.

Då är det dags igen.