Idag är det söndagen den tionde juni. Det betyder att jag befunnit mig i Finland i exakt tre månader.

Och så till det stressiga konstaterandet:

Om månaderna fortsätter löpa på i denna takt är det inte många månader kvar tills det enda som kvarstår av mig är ett minnesmonument i form utav en gravsten.

Gulp.

Unge 1: (På väg ut) ”Jag måste ha min telefon med mig.”

Jag: ”Vänta, jag kan hämta den.”

Unge 1: ”Tack, vad snäll du är.”

Jag: (till unge 2) ”Kan du hämta telefonen som är på övervåningen?”

Unge 2: ”Gör det själv!”

Jag: ”Men snääällaaa?”

Unge 2: (suckar) ”Jaja, okej då.”

(Unge 2 hämtar telefonen och ger den till mig som i sin tur lämnar över den till unge 1).

Jag: ”Här har du den, varsågod!”

Unge 1: ”Och jag som just skulle berömma dig för att jag alltid trott att du gör allting helt själv.”

Han väckte mig innan solen gått upp. Jag slog upp mina ögon. Mumlade. Han såg på mig och log. Jag log tillbaka. Jag vände på mig. Mumlade. Hans arm tog tag om min midja. ”God morgon, Jessica.” Jag mumlade. Somnade.

Vaknade två timmar senare. Ensam. Satte mig upp. Gäspade. Och insåg att jag legat sked med en 6-årig pojke.

Det bjöds på första klassens underhållning igår på ett fullsatt stadion. Inte nog med att Finland vann matchen med 2-0, en berguv flög helt plötsligt in på planen och matchen fick avbrytas. Ugglan tycktes inte ha någon som helst brådis, den flög runt på stadion och vilade sig emellanåt på målen. Tillslut beslutade sig ugglan för att slå sig ner precis utanför planen och matchen kunde fortsätta. Publiken jublade och stämningen var på topp.

Vinsten firade jag med en (efterlängtad!) öl på en uteservering. Än en gång känner jag mig lycklig. Jättelycklig.

Ikväll ska jag, som egentligen ger fan i allt vad fotboll heter, stå på Olympiastadion i centrala Helsingfors och se på EM-kvalmatchen mellan Finland-Belgien. Jag har fått en dyr biljett helt gratis. Och gratis är ju kul.

Himlen är blå och molnfri, solen skiner och sommaren är här. Men, idag tänker jag bojkotta solen, och alla andra dagar framöver. Dagen till ära bär jag långärmat. Jag tänker bära solglasögon och endast vistas i skuggan. Jag tänker förbli blek för all framtid. Blek is good.

Jag vaknade tidigt, duschade, klädde på mig, åt en stadig frukost och smörjde sedan in ansikte och armar med ett solstick. Ett solstick som visade sig vara ett solstick för läppar.

Jag kan omöjligt ha vaknat på rätt sida idag.

År 1988 hade den glada ungen på bilden levt i exakt ett år. Om exakt en månad har den glada ungen levt i tjugo år. Tonåren blir ett minne blott och den glada ungen ger sig in i ett nytt kapitel.

Tiden går fort när man har roligt.