"Hej då, vi kanske ses ute i vimlet."

-"Jadå, det gör vi."

Jag hörde själv hur dumt det lät när jag sa att vi kanske skulle "ses ute i vimlet" och hur dumt hans svar lät, men så plötsligt så var han faktiskt där, i vimlet.

"Ska du hem nu?"

-"Ja, jag ska hem nu."

Han log. Jag log tillbaka.

Det var sista gången vi sågs.

Efter att jag öppnat min första öl runt tre-tiden mitt på dagen igår fanns det ingen återvändo. Jag hann med både det ena å det andra innan jag vaknade tolv timmar senare, fortfarande på lyset, stelfrusen i ett tält, törstig och yr.

Det enda jag egentligen inte hann med var att gå runt på spelningar. Av sexton spelningar lyckades jag endast få en skymt av två; Tori Amos och Flogging Molly.

Festivalarmbandet vars färger går i gult och blått sitter ännu kvar på högerarmen. Den påminner mig om min lyckade helg och dessutom att det inte är många dagar kvar tills jag kommer hem till Sverige.

Rent officiellt ska jag "hälsa på mina kusiner" i helgen, men i själva verket ska jag på Provinssirock.

Så, nu åker jag iväg och "hälsar på mina kusiner", tjipp och hej!

Jag började packa min resväska inför hemfärd redan i måndags. Endast ett par enstaka skjortor hänger kvar i garderoben, sminket ligger kvar på skrivbordet, pyjamasen ligger under kudden och tandborsten står kvar på dess plats. Resten ligger i resväskan och väntar på att få komma hem.

För en gångs skull är jag ute i god tid. Nu är det bara att invänta min flight som avgår på onsdag.  

Enligt uppgift kommer Pamela Anderson att besöka årets upplaga av festivalen Raumanmeren Juhannus som går av stapeln nästa vecka. Vad hon ska göra under den tre dagar långa festivalen (som för övrigt ligger i en håla) är fortfarande oklart. Arrangörerna räknar med ett tusental dreglande finska män på plats när Pamsan gör entré. Det kommer nämligen ske en utlottning på plats där en lycklig (?) vinnare får en date med den forna Baywatch-bruttan. Eftersom det tycks vara det enda ”vettiga” hon kommer göra under sin Finlandsvisit kan jag inte annat än samtycka med en känd morgontidning som uttryckte sig på följande sätt angående hennes uppmärksammade besök: visa pattarna!
 

"Hej då, vi ses!"

- "Det gör vi, hej då!"

Jag tror hon genomskådade min lögn när jag sa "Vi ses" med tom blick och tillgjort leende. Jag genomskådade ialla fall hennes lögn när hon sa "Det gör vi", för det gjorde vi inte.
 
Det var sista gången vi sågs.

Om den här dagen kommer gå lika sakta som gårdagen gjorde, kommer detta bli världens längsta vecka.

Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge, sägs det. Jag har väntat och väntat. Jag har väntat länge. Utan mitt tålamod hade det inte gått hela vägen. Än är jag inte framme och Miss Patience börjar bli trött på att vänta. Och längta.

Jag vill hem nu god-damn-it.

Jag och kidsen brukar roa oss med att spela brädspelet Jakten på den försvunna diamanten då och då. Varje gång diamanten hamnat i mina händer måste jag erkänna att jag reagerat som Nemi här ovan. Det är ju en DIAMANT!