Jag är jättekär. Helt besatt. Min älskling kommer vara mig trogen för all framtid.Visst, Edward?

Idag har jag träningsvärk i mina triceps. Jag tränade nämligen stenhårt igår. På ett spinningpass.

Såg nyss en dokumentär på tv om ett gäng mammor i Storbrittanien som ammar sina barn ovanligt länge. En av mammorna tyckte det var helt naturligt att hon fortfarande ammar sin snart åttaåriga dotter.Innan jag fick se ett klipp på hur mamman ammade dottern var jag sugen på ett glas med kall mjölk. Av någon anledning avstod jag från mjölken och drack lingondricka istället.

Jag kände mig som en ny människa när jag kom hem från kvällens träningspass.Väl hemma återhämtade jag mig med en skiva fullkornsbröd och ett glas med färskpressad apelsinjuice. Av någon anledning kunde jag inte nöja mig med detta, utan var tvungen att trycka i mig klyftpotatis som jag dränkt i fet bearnaisesås.Jag är mätt, jag har ångest och jag känner mig korkad.

Mitt veckoslut i hålornas håla i Finland gick bättre än förväntat. I brist på annat att göra har jag lärt mig virka, åkt skridskor och läst ut första boken ur Narnia-serien. Detta har varvats med att sitta och titta ut genom fönstret på bilar som åker förbi en gång var femte minut.Trots min aktiva och ganska trevliga helg i dunderhålan är det skönt att vara tillbaka till ett inaktivt liv i storstan. Det är skönt att inte göra någonting. Här präglas mitt liv av sömnlösa nätter framför datorn, frukost sent in på eftermiddagen och hjärndött tv-tittande. Hellre sitter jag här och tittar ut genom fönstret och ser ett tiotal bilar passera i minuten än att att se någon enstaka bil passera lite då och då.Livet i storstan klår livet i hålan.

Ikväll åker jag till Finland med min käre far. Skönt med lite semester. Nej förlåt, skönt att vara arbetslös menar jag. Dåligt skämt, jag vet.

Det kändes bra att pumpa muskler på träningen idag. Min motivation är på topp och jag känner mig stolt över mitt nya jag.