Jag tycks vara den enda personen som inte är glad över att att det snöat i Stockholm idag. Jag är alltid den som får snö nertryckt i nacken. Gör jag motstånd blir det hela bara värre. Med tiden förvandlas snön till is som man ska halka runt på ända in i mars. I mitten på mars förvandlas all snö och is till slask blandat med hundbajs och grus. Det är kallt, solen skiner och livet är bara jobbigt.Jag tänker ställa mig på gatorna utrustad med en hårtork i vardera hand och se till att snön försvinner så fort som möjligt. Eller så tar jag bara en värktablett till och slutar klaga på allt och alla. Det var ingen hit att få sin visdomstand utdragen.

På något förargligt sätt lyckades jag för en tid sedan få ett hål i min ena visdomstand. Idag (okej, igår) var dagen då den drogs ut till tonerna av Scissor Sisters - I Don't Feel Like Dancin'.Den outhärdiga smärtan efter att bedövningen släppt gjorde att jag tvingades gråta mig själv till sömns. Tyvärr lyckades jag även vakna av den outhärdiga smärtan för en timme sedan, trots att jag grundat med en värktablett. Den finska sisun jag påstås ha i mig räckte visst inte till idag.Tolv timmar efter ingreppet flödar blodet fortfarande ut från det lilla svarta hålet och det är något det inte borde göra. För att citera min något hysteriska mamma: "JESSICA, DU HAR SAMMA SAK SOM JAG HADE! DU MÅSTE TILLBAKA OCH BRÄNNA IGEN HÅLET!". Tack, det var precis vad jag ville höra. Verkligen.